Cornelius Krieghoff
Dutch-born Canadian Painter, 1815-1872
Canadian painter of Dutch birth. He learnt the rudiments of music and painting from his father and about 1830 attended the Akademie der Bildenden Kenste in D?sseldorf. He moved to America c. 1835 and enlisted in the US army. In New York he met Louise Gauthier, a French-Canadian, and settled in Montreal with her in 1840, working as a painter and a musician. In 1842-3 he had a studio in Rochester, NY; in the following year he studied in Paris, making copies in the Louvre. Returning to Canada in 1845, he painted portraits in Toronto, and from 1845 to 1853 he lived in Longueuil and then in Montreal, where he produced genre paintings, landscapes and portraits. He exhibited in Montreal and Toronto, and a series of lithographs were published after his drawings. However, he found it difficult to sell his work in Montreal and had to resort more or less completely to sign-painting for a living. About 1853, at the instigation of the auctioneer John Budden, Krieghoff settled in Quebec City. He lived there for 11 years, making several trips to Europe. During this period of intensive production, he achieved popularity and prosperity and painted his best-known pictures, which were scenes depicting the local townspeople and the North American Indians, and views of Quebec City and the surrounding region. About 1858 he made panoramic paintings of Canada for the Provincial Parliament buildings in Quebec. From 1864 to 1867 he lived in Paris and Munich, Related Paintings of Cornelius Krieghoff :. | A Winter Scene | The Passing Storm | The Blizzard | 'Man With Red Hat and Pipe' | Crossing the Ice at Quebec' | Related Artists: Scarsellino(1550 (or 1551) - 1620), was an Italian Late-Renaissance - Mannerist painter of the School of Ferrara. He was born and died in Ferrara; however, he traveled and worked extensively across Italy, encountering many influences. He was born to an artist father, the less-talented Sigismondo Scarsella. Apparently he lived in Venice for 4 years around 1570, though it is not known if he was affiliated to a particular studio. His early works show the influences of various contemporary styles and painters including the venetian schools and locally Dosso Dossi.
A number of his works now are at the Galleria Borghese in Rome, The Bathing Venus, Diana and Endymion and Venus and Adonis. Scarsellino worked alongside the brothers Carracci in the Palazzo dei Diamanti in Ferrara. However, unlike the Carracci, Scarsellino's paintings have a decorative quality, and lack monumentality. World War II bombing of Dresden destroyed two of his paintings: Flight into Egypt and Holy Family at Work.
Walter Langley,RI1852-1922
ulrika eleonoraUlrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp.
Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös.
Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia.
Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715.
Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora).
I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.
|
|
|